Scenskräck med bläck
Det är inte så lätt att skriva nått fett, så att din hjärna blir fylld och mätt, av en massa trams.
En verbal dans som får dig ur balans och lockar dig in i en oral romans.
Jag är en harangens mästare, nästan så att jag bemästrar det.
Men en evighet i velighet, det är det som felet e.
Jag sitter och rimmar med dikter i timmar, försiktigt jag simmar men försvinner i dimman.
Timman e slagen och dagen är här dgas att ställa sig där i en kal atmosfär.
En smal farbor Pär som sitter på stolen och sliter i kjolen på kvinnan som innan nyss själv har stått här.
En mamma, en mormor och en man med sin hund. Vänner, bekanta och lantmän från Lund.
Gamla, unga, snälla och dumma.. ..och här kommer din soppa med lite extra kardemumma lilla gumman, ska det vara nått mer till det? kanske en sked eller en slev eller socker eller salt, eller varför inte allt, vad sa du var soppan kall?
Så jag pratar osammanghängande i flera minuter och hoppas att ni sitter där blängandes och njuter mens jag skjuter ut rader som förhoppningsvis ska ge er både hjärter och spader.
Det här är kvantumfysik för en viss publik med en ganska unik och kantig komik, men en andlig mimik får aldrig panik utan byter replik och flyter bland spik.
Ibland e man lik ett vandrande lik och får stå ut med massa skit och en klandrande pik.
Men jag skiter i det och står här och ler så får vi väl se om jag kommer tillbaka nått mer.
Som en asvan gammal dam med en aslam amalgam som pratar knas i en galen fart och tycker det är underbart.
Ensamstående, självgående och förstående måste JAG starkare sparka och slå än de som utgör ett hot och en rivalitet, för konkuransen är het och lägger inte ner.
Så om jag halkar efter och tar för lång semeter förlorar jag gäster och blir en mager Mäster.
Men med förbättrade rättade rättigheter rättar jag fel på enheter som heter detsamma som Peters mamma som för 480 spänn blir en kroppslig vän ...och hon har kvar din kropp än
Så jag babblar på och får det att låta som jag visste jag talar om.
Och trevar mig fram med en vevande arm helt plaskvåt i pannan fan, jag skulle kunna ha en plastbåt som pandband.
Jag tittar mot ljuset och ser flera tusen och plötsligt blir jag spökligt frusen och stilla som musen. Ser mig omkring men förstår ingenting: vad gör jag här i denna vokabulärvärld? vad är jag värd i en voklabur med svärd?
Så jag skiftar till verbal arbetsnarkoman och låtsas som att jag är alfabetsvan, en svan som flyger med vingarna trygt och landar i boet som jag själv har byggt...
Kalle
En verbal dans som får dig ur balans och lockar dig in i en oral romans.
Jag är en harangens mästare, nästan så att jag bemästrar det.
Men en evighet i velighet, det är det som felet e.
Jag sitter och rimmar med dikter i timmar, försiktigt jag simmar men försvinner i dimman.
Timman e slagen och dagen är här dgas att ställa sig där i en kal atmosfär.
En smal farbor Pär som sitter på stolen och sliter i kjolen på kvinnan som innan nyss själv har stått här.
En mamma, en mormor och en man med sin hund. Vänner, bekanta och lantmän från Lund.
Gamla, unga, snälla och dumma.. ..och här kommer din soppa med lite extra kardemumma lilla gumman, ska det vara nått mer till det? kanske en sked eller en slev eller socker eller salt, eller varför inte allt, vad sa du var soppan kall?
Så jag pratar osammanghängande i flera minuter och hoppas att ni sitter där blängandes och njuter mens jag skjuter ut rader som förhoppningsvis ska ge er både hjärter och spader.
Det här är kvantumfysik för en viss publik med en ganska unik och kantig komik, men en andlig mimik får aldrig panik utan byter replik och flyter bland spik.
Ibland e man lik ett vandrande lik och får stå ut med massa skit och en klandrande pik.
Men jag skiter i det och står här och ler så får vi väl se om jag kommer tillbaka nått mer.
Som en asvan gammal dam med en aslam amalgam som pratar knas i en galen fart och tycker det är underbart.
Ensamstående, självgående och förstående måste JAG starkare sparka och slå än de som utgör ett hot och en rivalitet, för konkuransen är het och lägger inte ner.
Så om jag halkar efter och tar för lång semeter förlorar jag gäster och blir en mager Mäster.
Men med förbättrade rättade rättigheter rättar jag fel på enheter som heter detsamma som Peters mamma som för 480 spänn blir en kroppslig vän ...och hon har kvar din kropp än
Så jag babblar på och får det att låta som jag visste jag talar om.
Och trevar mig fram med en vevande arm helt plaskvåt i pannan fan, jag skulle kunna ha en plastbåt som pandband.
Jag tittar mot ljuset och ser flera tusen och plötsligt blir jag spökligt frusen och stilla som musen. Ser mig omkring men förstår ingenting: vad gör jag här i denna vokabulärvärld? vad är jag värd i en voklabur med svärd?
Så jag skiftar till verbal arbetsnarkoman och låtsas som att jag är alfabetsvan, en svan som flyger med vingarna trygt och landar i boet som jag själv har byggt...
Kalle
Kommentarer
Trackback
