Fly med My

En fälla gillrad för en sällan gillad. En afrodite omtyckt allt för lite.
Så folket får lida av det hon vill sprida. Får blodet att spilla och gör människor illa.
Men hur kan hon stilla sin hunger av död, när hon känner att hon annars inte blir hörd?
En djävulens törst blir en ohämmad tröst som leder till att sätta osämjan först.
Hon samlar poäng i ett djävulens gäng, och blir tillräkligt bäng för att ramla i säng,
med en eller flera spelar minimal roll, för hon har fullständigt tappat sin självkontroll.
Mot djupet hon sjunker med ildådig hast. Hon har ej flera chanser hon har kastat sitt kast.
Och när allt är försent hon inser sitt fel. En förlorad själ som ej längre gör sig väl.
Hon har fångat sig själv i en skrämmande värld och  tittar mot ljuset förgäves tyvärr.
Hon e nu blott en bonde i djävulens här.


Kalle

Hjärteberg

Igår gjorde jag det igen.
Igen. Igen. Igen. Igen. Igen.
Jag gör samma sak varenda gång.
Den här gången tänker jag fan ta mig INTE göra samma sak Igen. Igen. Igen.

Nej!
Varför kan man inte förlåta, förstå och fortsätta.
Med livet.
För livet har så sjukt mycket att erbjuda.
Både bra och mindre bra, såklart.
Så är det ju med livet.
Upp och ner, fram och tillbaka.
En väldigt roande men ibland lite illamående åktur i en stor jävla bergochdalbana.

Jag är iallafall rätt så magsjuk vid det här laget.
Börjar bli trött på det där underbara pirret i början på backen,
för det slutar fan alltid med att man mår illa sen när man kliver av.
Olika mycket för olika karuseller.
Men varje gång jag stigit av Min bergochdalbana (vilket jag vid det här laget gjort FÖR många ggr)
så mår jag illa.
Mest psykiskt men också fysiskt.
Hjärtat slår som fan,
sen slutar man andas...


När fick jag sådan syn på det hela?
Måste kommit med åren.
För efter 5 års hårt slitande på Hjärteberg så börjar sockervadden fan att mögla.
Den är inte ens söt längre, den bara klibbar sig på fingrarna och fastnar.
Håller sig fast, tills man äntligen får tag på den där tvålen.

Tvålen som äntligen renat mitt hjärta.
Renat mig från Dig.



Matilda

Strong, independent and God Damn beautiful!


Ge Inte Upp

Min kondoleans till en man utan chans
som försöker så väl att finna sig väl
I en värld utan tankar han står där och bankar
Ser sig omkring men förstår ingenting
Med rasande vrede han ser sig i spegeln
Försökert så tappart att passa i facket
Allting är vackert utom han själv
Ensam som näcken utan sin älv
Men hans kämpande hjärta som pumpar i bröstet
vill ej ge sig vika åt den lockande rösten
Han klamrar sig fast kring bergets topp
med medvetenheten om att allt har nått gott
Så med sunt förnuft och öppet sinne
ber jag dig lägga denna text på minne


Kalle

Pure Love

Med beviljad välvilja och lust,
tar jag ljuset mot din kust.
Min lycka vill jag trycka in i ditt bröst,
och om lyckan dig sviker skall jag vara din tröst.
Vi skall fortsätta vandra hand i hand
och upprätthålla våra starka band.
Och när djävulen lockar och ångesten nalkas,
står jag vid din sida och slåss och sparkas.
Så med kärlek från bror till syster,
behöver du aldrig mer vara dyster.


Kalle

Öppet hjärta

Med ett kraftigt grepp kring min hjärnsubstans,
babblar jag fram en massa härligt trams.
Försänker dig sakta i alfabetstrans
och låter dig lockas av allvarets sans.
En tanke jag tänker blir handling jag skänker,
till envar och alla som kärleken pallar.
Ånyo på nytt och åter igen
mina armar jag öppnar och kramar en vän.
För sorgen den lurar hos många så hårt,
att le till sin nästa, det börjar bli svårt.
Men leendet bär våra själar så långt.
Min famn blir en hov och jag jagar min fångst.
Tillsammans kan vi vandra och hjälpas ihop,
sluta klandra varandra och stjälpa vårt hot.



Kalle Berggren

Tjenna!

Och jag då, glöm inte mig!!! =)
Det är alltså jag som är Matildas feta assnygga och fett med råcoola storebror. Ödmjuk e jag åxå=)
Det jag tänkte bidraga med till denna fantastiska blogg är inte så mkt mina egna tankar utan mestadels kommer det att vara mitt ordbajsande..., jag gillar att leka med ord och meningar. Jag började skriva texter för ett par år sedan och då var det tänkt som rap texter, men jag skriver rätt speciellt så det visade sig vara svårt att lägga beats på. Jag har dock fått till några låtar, och vill ni höra dom får ni kontakta mig eller Mista sista. Så i det senaste har det blivit med poesi av nått slag, dikter. Jag hoppas ni kommer gilla vad ni läser och komentera gärna.

Kärlek i evighet, Kalle




Jag har nu tänkt att börja blogga lite igen, dock på et lite annorlunda vis en förra gången.
Jag kommer bla låta min bror Kalle gästblogga och låta er ta del av hans intresse för ord och vackra visor :)

Jag kommer även säkert skriva om saker som berör mig och händer i mitt liv.. dock som sagt inte lika öppenhjärtat som sist, de gjorde en del personer väldigt upprörda och det är ju faktiskt onödigt.

Det är lite av en nystart i mitt liv och de ska bli härligt att dela med sig lite!

Hoppas ni får läsnöje :D

Keep up the good work


Matilda


RSS 2.0