Rubbad balans
Ibland vill jag bara ner i mörkret, djupt ner.
Där jag så länge levde.
Det är så mycket hemma för mig.
Du är så mycket för mig.
Men jag är så lycklig nu,
jag lever i ljuset.
Min trygghet är inte längre du.
Så jag fortsätter framåt,
försöker att inte se bakåt.
Jag tappar så lätt fotfästet då.
För du rubbar fortfarande min balans.
