Tack
Tack för fina kommentarer, det värmer.
Det är ju det jag just vill, beröra människor.
Finns så många som skriver blogg om ingenting.
Eller om saker som är viktiga för dom, kanske.
Hur nu shopping, mode och kändisar kan betyda något?
För mig känns det långt bort.
Jag försöker att leva som jag lär.
Men jag lyckas inte alltid jag heller, absolut inte.
Alla är vi människor,
och dom flesta gör sitt bästa.
Mer kan man inte begära.
Sen finns det också dom som inte ens anstränger sig.
Dom människorna har jag väldigt svårt för.
Man kan skita i andra,
visst.
Men man kan inte skita i sig själv.
Jag tror att det är mot vår natur.
Hur hade du tänkt att göra då?
Om du struntar i dig själv?
Det går ju inte..
Eller?
Stanna upp, hör efter.
Vad säger din kropp?
Vilka signaler ger den dig.
Hur känns andningen just nu.
Vart är hjärtat påväg?
Rynkar du pannan eller ler du.
Hur ofta kommer du på dig själv med att gå omkring å le.
Inte så ofta va?
Däremot kommer man på sig rätt ofta med att rynka pannan.
Eller jag gör det iaf.
Då blir jag sur på mig själv och anstränger mig för att le.
Det krävs nämligen 13 muskler för att framhäva ett bittert utseende (rynka pannan).
Medans det endast krävs en enda muskel för att le.
Känns ju väldigt onödigt å gå omkring å va arg då.
De e ju dumt att få träningsvärk i onödan, menar jag.
Lev livet så bra som möjligt.
Gör ditt bästa.
Tänk inte bara på dig själv.
Tänk på att le mot andra också,
är nästan säker på att du får ett leende tillbaka då.
Och om du nu endå känner för att vara sur,
vilket man ibland verkligen gör.
Va det på egen hand i så fall.
För det värsta måste endå vara att vakna upp på morgonen å va lycklig och exalterad för ännu en ny dag.
Tills man vänder sig om mot sin kära, och ser att hon/han tycker livet e så jävla sämst.
Där försvann den glädjen.
För det är svårt att unna sig själv glädje när någon annan är nere.
Så om du är grinig/sur eller bitter.
Snälla,
låt inte det gå ut över oss lyckliga människor.
För vi väljer lycka.
Det gör inte ni.
