Förbannad

Kul, jävligt kul!
Jag drömde jävligt jobbigt inatt.
Va så himla trött på dig.
Att du vill ha, ha och ha.
Men endå så vill du inte ha, ha och ha.

Hur kan man bli så påverkad av minsta förändring?
Jag somnade ovetandes om hur han mår, och drömmde därefter.
Vaknade med ett aggresivt skrik halv sex på morgonen.

Skrämde min sängkompis tror jag... (sorry)

Jag hatar att du påverkar mig så mycket ibland.
Det får mig att känna mig svag och sårbar.
I´m bulletproof this time.
Du har inte nyckeln till mitt hjärta längre.
Den är borta, bort för länge sen.
Bara jag vet var den finns.
Bara att jag inte riktigt minns var jag la den......

Vill inte, vill inte att du påvekar mig så mycket.

Jag vill inte att han ska hoppa in i mina drömmar.
Utan att jag ens bjudit in honom.
Du dog för fler år sen.
Varför spöka i mitt inre?
Vad vill dessa drömmar säga mig..

JAG VET INTE.



Jag är helt klart vanekär.
Dina "obetydliga" samtal om ingenting gör mina kvällar :)
Livet är trist, du är trist.
Men utan dig så skulle det va outhärdligt tråkigt.
Det är det trista, tråkiga och oåtkommliga med dig som gör det värt.
Värt att se fram emot, värt att vänta på, värt att längta efter.
Jag hoppas det va en dålig dag/kväll/natt och morgon igår. (idag)
För tycker inte om när saker förändras.
Speciellt inte från det bättre till det sämre.
Såklart.




Tappa inte bort dig själv i höstens vindar och mörker.

Det har gått typ precis ett dygn från att jag skickade smset till dig.
Ett dygn som inte är som vanligt.
Jag tycker ju om när det är som vanligt, säger jag ju!




LÄÄÄÄÄÄMMMMNNNNAAAAA mig inte, inte en gång till.
Då slocknar Tingeling.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0