Matilda & Kalle

Varför tänker jag på dig?
Och varför slutade du tänka på mig.
Jag mår jättebra.
Ska inte alls klaga.
Men ibland kommer saker tillbaka.
Speciellt nu, du vet när sommaren blåser i våra hår.
När lukter kommer igen.
Samma lukter som vi kände den sommaren.
Den sommaren när allt va helt jävla otroligt.

Solen ligger på mot min kind och jag känner hur du höll min hand.
Att du lovade mig världen och livet.
Att jag inte ville gå någonstans utan dig.
Ville att du skulle finnas där för alltid.
Jag trodde det!

Jag hatar dig för att du sa;
"Vad som än händer och vem vi än träffar kommer jag aldrig sluta älska dig."
Och sen lämnade mig, levde inte upp till dom orden.

Det va länge sen de rann vatten ur mina gröna ögon.
Men idag är en sådan dag då jag inte kan hålla dem tillbaka.
Dom får falla och jag får minnas.

Minnas dig.
Minnas oss.
Minnas den kärleken som du och jag delade.

Jag är faktiskt ledsen,
ledsen för att jag fick uppleva min livs kärlek vid 18 års ålder.
Då jag inte förstod att det va det som va det!
Att jag inte då förstod att du va den rätta.
Att jag valde att inte leva igenom de svåra tiderna för att sen få uppleva de mest underbara stunder.

Att jag idag känner att ingenting kommer att leva upp till det igen.

Jag fann min kärlek,
jag förlorade den.
Och jag gick vidare.

Lämnade mitt hjärta hos dig
och går nu runt i ett skal.
Ett skal som jag hoppas kommer fyllas med mig igen.
Med det jag en gång upplevde.

Med DIG.



Men en sanning jag vill tillägga!
Jag mår otroligt bra utan dig, också.
Jag klarar mig bra och är inte alls ledsen.
Men du va och kommer alltid att vara mitt livs kärlek,
Det är inget jag vill eller kommer hymla med.

Du är borta ur mitt liv för att Jag valt det.
Jag vill inte ha dig tillbaka heller!

MEN.............