Öppet hjärta

Med ett kraftigt grepp kring min hjärnsubstans,
babblar jag fram en massa härligt trams.
Försänker dig sakta i alfabetstrans
och låter dig lockas av allvarets sans.
En tanke jag tänker blir handling jag skänker,
till envar och alla som kärleken pallar.
Ånyo på nytt och åter igen
mina armar jag öppnar och kramar en vän.
För sorgen den lurar hos många så hårt,
att le till sin nästa, det börjar bli svårt.
Men leendet bär våra själar så långt.
Min famn blir en hov och jag jagar min fångst.
Tillsammans kan vi vandra och hjälpas ihop,
sluta klandra varandra och stjälpa vårt hot.



Kalle Berggren

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0