Matilda & Kalle

Kommit hem från Marocko.
Blivit sjuk.
Blivit frisk.
Ridit 4 hästar/dag.
Bivit sjukare.

Måste fixa lägenheten.
Den här veckan.
Suck.

Pratade med Rebecca igår.
Jag saknar oss.
Du kommer alltid finnas hos mig.
Är så lycklig för din och Annas skull.
All kärlek önskar jag er.

Det doftar just nu av pappas matlagning.
Det händer inte var dag längre.
Det är lyx att äta hemma hos päronen.
Jag är tamefan den lataste när det gäller matlagning.
Fy va trisst.
Ingen passion där inte.
Bakning okej, men mat?
Till mig själv?
Okej, till Mike också men endå...

Nej.
Det överlåter jag till mannen i huset.

Första tävlingen efter olyckan i Oktober, nu på lördag med Hoppsan.
Känns bra, känns rätt.
Mamma stannar nog hemma.
Lite för många jobbiga minnen.
Tror jag kommer klara det bra.
Känner ingen press att prestera.

Det går som det går.

Håll alla tummar för att psyket håller.
Men om jag kommit såhär långt,
och vunnit tillbaka mina egna hjärtslag,
ska jag väl kunna rida en felfri ritt i 1.10? 

Den som lever får se!